Hej
på er alla därute!
När jag satt på Espresso House häromdagen var det några som inte var överens om vilket
språk man talar i Mexiko.
”Det är klart att man snackar mexikanska!” sa
den ena.
”Nej, det finns inget språk som heter mexikanska,
man talar nåt annat där!”
”Nej, klart man talar mexikanska!”
”Jaså? Varför skulle det vara så självklart?”
undrade den andra och nu hade deras samtal fångat svenskläraren i mig.
Jag sneglade åt deras håll och såg hur den
första lutade sig lite närmre sin kompis, med allvarlig uppsyn och sa:
”Jo, i Sverige talar man svenska, i England
engelska och i Frankrike franska. Så det är klart att det är mexikanska man talar
i Mexiko!”
Efter detta har jag funderat mycket och
eftersom de inte verkade ha sådan koll på länders språk antar jag att många
inte vet att man talar fler språk i Sverige än enbart svenska och att svenska
inte är självklart för alla som bor i Sverige, även om det är Sveriges
nationalspråk.
I Sverige talas nämligen flera så kallade
minoritetsspråk. Det är dock viktigt att skilja mellan erkända, nationella
sådana och enbart minoritetsspråk (eller immigrantspråk, som man också kan
kalla dessa). Jag återkommer senare till vad som krävs för att ett
minoritetsspråk ska bli ett nationellt sådant.
Minoritetsspråk i Sverige är tillexempel arabiskan
och turkiskan, då många människor som nu är bosatta i Sverige har detta språk
som sitt förstaspråk och modersmål.
Erkända, nationella minoritetsspråk i Sverige
är finska, samiska, meänkieli (tornedalsfinska) jiddisch och romani chib.
Finskan, samiskan och tornedalsfinskan har dock en starkare ställning och fler
rättigheter i Sverige än de andra två. Dessa tre nationella minoritetsspråk har
egna, så kallade förvaltningsområden, där språken har rätt att användas i
domstolssammanhang, tillexempel.
Vad är det då som beslutar om vilka
nationella minoritetsspråk Sverige ska ha? Jo, det som främst påverkar de
nationella minoritetsspråkens ställning och framtida utveckling i Sverige är
svenska lagar och därigenom spelar Sveriges riksdag och regering en stor roll.
Även EU-regler påverkar.
För att ett språk ska kunna få statusen
nationellt minoritetsspråk behöver det alltså lagstiftas om detta. Genom denna
lagstiftning tilldelas minoritetsspråken en viss typ av makt, då
minoritetsspråk brukar förknippas med det motsatta. Lagstiftningen är alltså genom detta även
viktig för att språken ska få en högre status i andras ögon. Ju lägre status
ett språk har desto färre kommer att vilja använda det.
Lagarna gällande att ge minoritetsspråken
vissa rättigheter ligger Europeiska minoritetsspråkskonventionen till
grund för och år 1999 stadsfästes den och en anledning till det här är
att man vill bevara Sveriges nationella minoriteter. Sedan år 2000 trädde lagar
i kraft att få använda samiska, meänkieli och finska i tillexempel
domstolssammanhang. Dessa lagar blev påbyggda tio år senare.
Det här inlägget är baserat på Jan Einarssons bok; Språksociologi, från 2009, samt Lars-Gunnar Anderssons bok; Språktypologi och Språksläktskap, från 2008. Hemsidan NE.se har även den använts; www.ne.se/sveriges minoritetsspråk (använd, 2015-05-22)
//Linnea Blomkvist