Förhoppningsvis lär ni er något nytt!

Den här filmen introducerar eller sammanfattar mina två tidigare inlägg om Sveriges olika minoritetsspråk, det beror på om ni väljer att se den innan ni läser dem eller efter. 

//Linnea (och Jackson) Blomkvist 

Angående Mexikos officiella språk…

Hej igen!

  I förra inlägget tog jag upp ämnet språkvariation i Sverige, men det finns mycket mer att berätta som jag inte hann med då. En sak är ju tillexempel varför samiskan är ett nationellt minoritetsspråk och turkiskan inte är det. Jag tänkte nu förklara varför det är på det här sättet.  

  Som jag skrev i förra inlägget är det inte vem som helst som kan utse ett språk till ett nationellt minoritetsspråk utan det ligger EU-regler och svenska lagar bakom detta. Dessutom, för att ett språk ens ska kunna få statusen nationellt minoritetsspråk i Sverige måste detta ha använts i Sverige sedan ungefär 1700-talet och turkiskan har endast använts här sedan 1900-talet.

  Var används de nationella minoritetsspråken då? Det här kan faktiskt variera i och med att de nationella minoritetsspråken nödvändigtvis inte behöver vara bundna till vissa områden, även om en del nationella minoritetsspråk är vanligare på vissa ställen. Samiskan tillexempel är vanligast i norr och den används även i Norge, Finland och Ryssland, men liksom i Sverige är samiskan inte officiellt språk i något av länderna. Det finns ungefär 60 000 samer, men det är få som skriver och läser på samiska och faktum är att många samer som är bosatta i Sverige använder svenska när de talar med varandra och detta har bland annat att göra med att det finns olika typer av samiska, som inte liknar varandra.

  Finskan har funnits i Sverige under lång tid och ungefär 250 000 använder språket i Sverige. Meänkieli brukas främst av människor bosatta i Tornedalen och användarna är ungefär 60 000.

  Romani chib talas av ungefär 10 miljoner romer och detta är deras nationalspråk. Ungefär 2 000 romer är bosatta i Sverige. Omkring 4 000 människor använder jiddisch i varierande grad och detta svenska, nationella minoritetsspråk är det språk judarna använder och har använt under lång tid. Jiddisch har även inslag av tyska.

  Så, om vi återgår till de på Espresso House, vad talar man egentligen för språk i Mexiko? Är det självklart att det överhuvudtaget enbart används ett språk där? Jag hoppas att ni vet svaret på den frågan nu och har fått en inblick i vad språkvariation innebär och att ni kan tillämpa detta ni läst på andra länder.   

  Angående Mexikos officiella språk då… Det får ni ta reda på själva… ;)

Det här inlägget är baserat på Jan Einarssons bok; Språksociologi, från 2009, samt Lars-Gunnar Anderssons bok; Språktypologi och Språksläktskap, från 2008. Hemsidan NE.se har även den använts; www.ne.se/sveriges minoritetsspråk (använd, 2015-05-22)

//Linnea Blomkvist 

I Sverige talar man svenska och i Mexiko mexikanska...

Hej på er alla därute!

  När jag satt på Espresso House häromdagen var det några som inte var överens om vilket språk man talar i Mexiko.

  ”Det är klart att man snackar mexikanska!” sa den ena.

  ”Nej, det finns inget språk som heter mexikanska, man talar nåt annat där!”

  ”Nej, klart man talar mexikanska!”

  ”Jaså? Varför skulle det vara så självklart?” undrade den andra och nu hade deras samtal fångat svenskläraren i mig.

  Jag sneglade åt deras håll och såg hur den första lutade sig lite närmre sin kompis, med allvarlig uppsyn och sa:

  ”Jo, i Sverige talar man svenska, i England engelska och i Frankrike franska. Så det är klart att det är mexikanska man talar i Mexiko!”

  Efter detta har jag funderat mycket och eftersom de inte verkade ha sådan koll på länders språk antar jag att många inte vet att man talar fler språk i Sverige än enbart svenska och att svenska inte är självklart för alla som bor i Sverige, även om det är Sveriges nationalspråk. 

  I Sverige talas nämligen flera så kallade minoritetsspråk. Det är dock viktigt att skilja mellan erkända, nationella sådana och enbart minoritetsspråk (eller immigrantspråk, som man också kan kalla dessa). Jag återkommer senare till vad som krävs för att ett minoritetsspråk ska bli ett nationellt sådant.

  Minoritetsspråk i Sverige är tillexempel arabiskan och turkiskan, då många människor som nu är bosatta i Sverige har detta språk som sitt förstaspråk och modersmål.

  Erkända, nationella minoritetsspråk i Sverige är finska, samiska, meänkieli (tornedalsfinska) jiddisch och romani chib. Finskan, samiskan och tornedalsfinskan har dock en starkare ställning och fler rättigheter i Sverige än de andra två. Dessa tre nationella minoritetsspråk har egna, så kallade förvaltningsområden, där språken har rätt att användas i domstolssammanhang, tillexempel.   

  Vad är det då som beslutar om vilka nationella minoritetsspråk Sverige ska ha? Jo, det som främst påverkar de nationella minoritetsspråkens ställning och framtida utveckling i Sverige är svenska lagar och därigenom spelar Sveriges riksdag och regering en stor roll. Även EU-regler påverkar.

  För att ett språk ska kunna få statusen nationellt minoritetsspråk behöver det alltså lagstiftas om detta. Genom denna lagstiftning tilldelas minoritetsspråken en viss typ av makt, då minoritetsspråk brukar förknippas med det motsatta.  Lagstiftningen är alltså genom detta även viktig för att språken ska få en högre status i andras ögon. Ju lägre status ett språk har desto färre kommer att vilja använda det.

  Lagarna gällande att ge minoritetsspråken vissa rättigheter ligger Europeiska minoritetsspråkskonventionen till grund för och år 1999 stadsfästes den och en anledning till det här är att man vill bevara Sveriges nationella minoriteter. Sedan år 2000 trädde lagar i kraft att få använda samiska, meänkieli och finska i tillexempel domstolssammanhang. Dessa lagar blev påbyggda tio år senare.

Det här inlägget är baserat på Jan Einarssons bok; Språksociologi, från 2009, samt Lars-Gunnar Anderssons bok; Språktypologi och Språksläktskap, från 2008. Hemsidan NE.se har även den använts; www.ne.se/sveriges minoritetsspråk (använd, 2015-05-22) 

//Linnea Blomkvist 

Lektfamiljen

Som ni vet så pratar vi alla olika. I den aspekten är vi alla unika. Den här unikheten kallas, i språksociologiska termer, idiolekt. Idiolekten består av flera andra lekter. T.ex. din dialekt, sociolekt, kronolekt och sexolekt m.fl.

Dialekt är hur man talar i ett specifikt geografiskt område. Dessa finns i olika nivåer, ni talar kanske värmländska men är ni från Hammarö så talar ni Hammarö dialekt också.

Sociolekt är hur man talar i olika sociala sammanhang. Ni umgås med många olika grupper i ert dagliga liv. Alla dessa grupper kräver att ni pratar på olika sätt, oftast helt undermedvetet. Ni talar på ett sätt till er familj, vänner, lärare, chefer och alla andra sociala sammanhang ni någonsin kommer att befinna er i.

Kronolekt har att göra med talarens ålder. Ordledet Krono kommer ifrån den grekiska titanen Kronos som betyder tid. Det är alltså lätt att förstå att det har att göra med hur talet låter under olika tider i en persons liv.

Sexolekt, som också kan kallas genderlekt, innebär att det finns särskilda drag inom talet som kan kopplas till en persons kön. Kön i denna bemärkelsen innefattar såväl biologiskt, socialt och sexuellt kön.

Alla dessa lekter är mer eller mindre framträdande i olika situationer och sammanhang. Man kan t.ex. förstärka sin dialekt när man pratar med andra människor med samma dialekt för att stärka samhörigheten med de människorna. På samma sätt kan man göra åt andra hållet, man kan förstärka sin dialekt när man talar med människor med en annan dialekt för att tydligt markera att man tar avstånd från de människorna. Dialekt, i detta fallet, är bara ett exempel. Det fungerar på samma sätt med alla lekterna inom lektfamiljen.

Kika gärna in här för att höra Fredrik Lindström prata om sociolekter i Sverige! 

http://www.oppetarkiv.se/video/1145978/varsta-spraket-sasong-1-avsnitt-8-av-8

Varma hälsningar
//Johanna!

Källan till texten är Jan Einarssons Språksociologi. 2009.