I Sverige talar man svenska och i Mexiko mexikanska...

Hej på er alla därute!

  När jag satt på Espresso House häromdagen var det några som inte var överens om vilket språk man talar i Mexiko.

  ”Det är klart att man snackar mexikanska!” sa den ena.

  ”Nej, det finns inget språk som heter mexikanska, man talar nåt annat där!”

  ”Nej, klart man talar mexikanska!”

  ”Jaså? Varför skulle det vara så självklart?” undrade den andra och nu hade deras samtal fångat svenskläraren i mig.

  Jag sneglade åt deras håll och såg hur den första lutade sig lite närmre sin kompis, med allvarlig uppsyn och sa:

  ”Jo, i Sverige talar man svenska, i England engelska och i Frankrike franska. Så det är klart att det är mexikanska man talar i Mexiko!”

  Efter detta har jag funderat mycket och eftersom de inte verkade ha sådan koll på länders språk antar jag att många inte vet att man talar fler språk i Sverige än enbart svenska och att svenska inte är självklart för alla som bor i Sverige, även om det är Sveriges nationalspråk. 

  I Sverige talas nämligen flera så kallade minoritetsspråk. Det är dock viktigt att skilja mellan erkända, nationella sådana och enbart minoritetsspråk (eller immigrantspråk, som man också kan kalla dessa). Jag återkommer senare till vad som krävs för att ett minoritetsspråk ska bli ett nationellt sådant.

  Minoritetsspråk i Sverige är tillexempel arabiskan och turkiskan, då många människor som nu är bosatta i Sverige har detta språk som sitt förstaspråk och modersmål.

  Erkända, nationella minoritetsspråk i Sverige är finska, samiska, meänkieli (tornedalsfinska) jiddisch och romani chib. Finskan, samiskan och tornedalsfinskan har dock en starkare ställning och fler rättigheter i Sverige än de andra två. Dessa tre nationella minoritetsspråk har egna, så kallade förvaltningsområden, där språken har rätt att användas i domstolssammanhang, tillexempel.   

  Vad är det då som beslutar om vilka nationella minoritetsspråk Sverige ska ha? Jo, det som främst påverkar de nationella minoritetsspråkens ställning och framtida utveckling i Sverige är svenska lagar och därigenom spelar Sveriges riksdag och regering en stor roll. Även EU-regler påverkar.

  För att ett språk ska kunna få statusen nationellt minoritetsspråk behöver det alltså lagstiftas om detta. Genom denna lagstiftning tilldelas minoritetsspråken en viss typ av makt, då minoritetsspråk brukar förknippas med det motsatta.  Lagstiftningen är alltså genom detta även viktig för att språken ska få en högre status i andras ögon. Ju lägre status ett språk har desto färre kommer att vilja använda det.

  Lagarna gällande att ge minoritetsspråken vissa rättigheter ligger Europeiska minoritetsspråkskonventionen till grund för och år 1999 stadsfästes den och en anledning till det här är att man vill bevara Sveriges nationella minoriteter. Sedan år 2000 trädde lagar i kraft att få använda samiska, meänkieli och finska i tillexempel domstolssammanhang. Dessa lagar blev påbyggda tio år senare.

Det här inlägget är baserat på Jan Einarssons bok; Språksociologi, från 2009, samt Lars-Gunnar Anderssons bok; Språktypologi och Språksläktskap, från 2008. Hemsidan NE.se har även den använts; www.ne.se/sveriges minoritetsspråk (använd, 2015-05-22) 

//Linnea Blomkvist