onsdag 3 juni 2015

Språksläktskap – mellan de nordiska språken

De nordiska språken (svenska, danska, norska) har som bekant likheter med varandra i användandet av ord och till viss del även uttalet. Detta gör att vi exempelvis kan åka till Norge och enkelt göra oss förstådda på svenska, samtidigt som vi förstår norskan. Varför är det så?
De nordiska språken var en gång i tiden ett och samma språk. Detta språk kallas idag för Urnordiska. Man tror att det redan då fanns små skillnader mellan de språk som skulle bli svenska, danska och norska. Dock är det svårt att bevisa det då runskrifterna från de olika länderna är snarlika varandra pga. det fattiga skriftspråket. Det var först på Vikingatiden de olika språken började få egna kännetecken.
Vi i Skandinavien hade ganska länge levt isolerade från omvärlden, men detta ändrades under vikingatiden då vi började resa. Samtidigt någon gång under 800-talet blev urnordiskan indelad i två delar: väst- och östnordiska. Ur västnordiskan uppkom norskan, och i östnordiskan växte svenskan och danskan fram. Det var egentligen inte förrns omkring år 1000 som de olika språken stod på egna fötter som egna språk. En annan viktig händelse, som hade stor inverkan på de olika språkens framkomst, var att vi blev kristnade. I och med detta blev vi också medlemmar i det europeiska kultursamhället.

Tack för mig! Niclas Emanuelsson, over and out!


Kortfattad Svensk Språkhistoria, Gösta Bergman (2013)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar