De nordiska språken
(svenska, danska, norska) har som bekant likheter med varandra i användandet av
ord och till viss del även uttalet. Detta gör att vi exempelvis kan åka till
Norge och enkelt göra oss förstådda på svenska, samtidigt som vi förstår
norskan. Varför är det så?
De nordiska språken var
en gång i tiden ett och samma språk. Detta språk kallas idag för Urnordiska. Man
tror att det redan då fanns små skillnader mellan de språk som skulle bli
svenska, danska och norska. Dock är det svårt att bevisa det då runskrifterna
från de olika länderna är snarlika varandra pga. det fattiga skriftspråket. Det
var först på Vikingatiden de olika språken började få egna kännetecken.
Vi i Skandinavien hade ganska
länge levt isolerade från omvärlden, men detta ändrades under vikingatiden då vi
började resa. Samtidigt någon gång under 800-talet blev urnordiskan indelad i
två delar: väst- och östnordiska. Ur västnordiskan uppkom norskan, och i östnordiskan
växte svenskan och danskan fram. Det var egentligen inte förrns omkring år 1000
som de olika språken stod på egna fötter som egna språk. En annan viktig
händelse, som hade stor inverkan på de olika språkens framkomst, var att vi
blev kristnade. I och med detta blev vi också medlemmar i det europeiska
kultursamhället.
Tack för mig! Niclas Emanuelsson, over and out!
Kortfattad
Svensk Språkhistoria, Gösta Bergman (2013)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar